Grundaren Carl-Axel Danåsen

Carl-Axel Danåsen, född 7 mars 1915, + 18 maj 1999
seglade hastigt vidare…efter ett rikt och aktivt liv. Delar denna text här så får ni en bild av hans livsengagemang och bakgrund till Gullnäsgården.

Slöjdläraren Carl-Axel Danåsen, Nacka, blev 84 år gammal. Hans närmaste är dottern leg. sjukgymnast Lisa Danåsen Wikström med make och fyra barn.

Carl-Axel Danåsen föddes i Göteborg men flyttade tidigt till Stockholmsområdet. På Västkusten hade han dock djupa rottrådar och från 1961 vistades han varje sommar på Tjärnö, nära Strömstad.

Där, på gården Gullnäs, byggde han tillsammans med sin familj upp en sommarkursgård med specialinriktning på andningsteknik och avspänning. Gården är numer skänkt till Stiftelsen Gullnäsgården.

Att förvalta insikten om vad avspänning och en riktig andning betyder för allt vi företar oss blev ett livsansvar för honom sedan han 1957 hade varit elev på Harald Alms legendariska kulturcentrum Siljansskolan i Tällberg. Där undervisade den tyske läkaren Werner Ludwig. Då Siljansskolan något år senare måste läggas ner började Carl Axel Danåsen själv organisera kurser för dr Ludwig. Kurserna förlades från 1963 till Gullnäs och Ludwig blev under nära tre decennier kursgårdens ledande lärare.

Ideellt engagemang kännetecknade Carl-Axel Danåsens liv också i övrigt. När kunskap började accepteras om tobakens skadeverkningar och den första frivilliga organisationen för att sprida denna kunskap bildades – Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar (NTS) – kom han tidigt att ingå i organisationens styrelse. På samma sätt engagerade han sig i centrum för den insikt om kostens och livsföringens betydelse för vår hälsa som Are Waerland var pionjär för i Sverige. Carl-Axel Danåsen gjorde det framförallt genom att i rekordmånga år fungera som Hälsofrämjandet (till att börja med Waerlandklubben) i Stockholms kassör. Han levde dessutom som han lärde.

Även för sommaren 1999 hade Carl-Axel Danåsen planerat en rad kurser på Gullnäsgården, alla inriktade på att ta vara på människans egna inneboende resurser. Och det var under förberedelse av årets säsong som han på Gullnäs plötsligt drabbades av ett ödesdigert slaganfall.

För oss, hans vänner, kom budskapet som en chock. Vi beundrade honom för hans sällsynt stora livsansvar och hans sinne för det förnuftiga vare sig det gällde att leda sin kursgård, segla, bedöma en bok eller en livsstil. Han var ungdomlig för sina år, full av humor och nyfikenhet på livet – rik på försynt värme och frikostig med uppmuntran. Han var i allt en härlig, levande människa. Visst hann han uträtta mycket fint i sitt liv. Men det finaste var han själv.

Eskil Svensson